Sekulära livsåskådningar
|
Det finns många sekulära livsåskådningar. Sekulär betyder världslig och det innebär att dessa livsåskådningar tar sin utgångpunkt i människan och hennes upplevelsevärld. Gemensamt för dessa livsåskådningar är att de inte innefattar gudstro, men de kan se ganska olika ut. Några av dem, men inte alla, finns i både sekulära och religiösa varianter. Vi kan spåra en del av dessa rörelsers rötter inom religioner men sekulära livsåskådningar har även påverkat religioner. De sekulära livsåskådningar som har sina rötter i religiösa sammanhang har de senaste århundradena brutit sig loss i vissa kretsar och bildat egna livsåskådningssystem.
Vi kommer att beröra deras funktion i religiösa sammanhang även om vi här i första hand riktar in oss på deras sekulära riktningar. De livsåskådningar vi ska ta upp här är ateism, agnosticism, humanism, socialdarwinism, ekosofi, feminism, marxism och existentialism. Med begreppet livsåskådning menar man ett system av svar på frågor som berör livet och hur vi ska leva. Livsåskådningar skapar en känsla av mening och rör sig ofta kring frågeställningar som har med lycka, kärlek, samhörighet och frihet att göra. Ibland kan det vara svårt att dra gränsen mellan livsåskådningar och ideologier. Ideologier har ofta en politisk koppling och tankar om hur samhället ska vara beskaffat, det behöver en livsåskådning inte ha. En livsåskådning kan innehålla sådana tankar men kan också omfatta den privata sfären och individens egen inre övertygelse. Sekulära livsåskådningar menar att ett samhälle ska hålla sig till vad som kan undersökas och bevisas. Det andra hör hemma i den privata sfären. Rötterna till några av dessa livsåskådningar finner vi redan under antiken. Under medeltiden kom dock Gud och tron på den kristna läran att stå i centrum. Under renässansen började man söka sig bortom den medeltida kristendomssynen och blickade tillbaka mot antiken. Människan kom att hamna mer i centrum och ett humanistiskt synsätt växte fram, först inom kristna kretsar, men sedan kom vissa grenar att frigöra sig. Existentialism och feminism är sprungna ur humanismen och på senare tid har också ekosofi kommit att spela en större roll i samhället. Ett problem med livsåskådningar överhuvudtaget är att de kan användas, och ofta har använts, i politiska maktsyften. Det gäller både för religioner och för sekulära livsåskådningar. Minoritetsreligioner och icke religiösa tenderar att känna sig förtryckta och marginaliserade i samhällen där en viss religion dominerar samhällslivet, men i sekulära samhällen kan ofta religiösa känna sig marginaliserade. Ibland handlar det om politiskt och socialt förtryck utövat av myndigheter men ibland kan det också handla om majoritetsnormer som får oliktänkande att känna sig “onormala”. |
|
Ateism och agnosticism
|
Ateism är en livsåskådning som förnekar Guds existens. Ateism är motsatsen till teism som är ett begrepp som beskriver gudstro. Ateism betyder därför icke-gudstro. Om man säger att man är ateist kan man mena två saker:
Punkt två är en form av ateism som ligger närmre agnosticismen. En agnostiker menar att man inte kan veta om Gud finns eller inte och har en mer öppen hållning i frågan. Som agnostiker anser man oftast att man varken kan bevisa eller motbevisa om Gud finns eller inte. Ateismens ursprung Precis som så många andra livsåskådningar har även denna rötter i antiken. Filosofen Demokritos (ca 460-370 f.v.t.) formulerade tankar om att materien är den yttersta verkligheten. Han kom att påverka andra antika filosofer som till exempel Epikurus (ca 341-270 f.v.t.). Epikurus kom att vidareutveckla Demokritos tankar och utifrån en materialistisk grundsyn utveckla en etik som kom att kallas hedonismen. Enligt hedonismen är meningen med livet frånvaron av långvarig olust och obehag. Hedone betyder lust på grekiska och tanken är att varje människa bör sträva efter ett lustfyllt liv. Det kom att ta många hundra år i väst innan dessa tankar på nytt aktualiserades. På 1600- och 1700-talen började västerländska intellektuella återuppta ateistiska idéer. Efter detta har ateistiska idéströmningar fortsatt att påverka västerländska idéströmningar. |
Fredrich Nietzsche (1844-1900), som var tysk filosof, författade flera skrifter i ämnet och kom att mynta det berömda begreppet “Gud är död”. 
Sigmund Freud (1856-1939) var läkare och lade grunden för den moderna psykoanalysen. Han menade att Gud är en projektion av fadersgestalten och ett substitut för vårt känslomässiga behov av trygghet. Kritiken som riktas mot Freud är att han bara studerat psykiskt sjuka personers gudsbild och koppling till fadersgestalten och att han därför inte kan säga så mycket om friska personers gudsbild. Dessutom så ger hans teorier inte svar på frågan om det finns en objektiv Gud bortom projektionen. 
Ingemar Hedenius (1908-1982) var svensk filosofiprofessor i Uppsala och en stark företrädare för sekulär humanism. Hans skrifter kom att under lång tid påverka diskussionerna kring religion inom och utanför akademin. I boken Tro och vetande (1949) går han till hårt angrepp mot religioner (främst kristendomen) och pekar på svagheter i religiösa resonemang. |
Humanism
|
Ordet humanism kommer av latinets humanus, som betyder “mänsklig”. I samhället använder vi ordet humanism på olika sätt. Det kan till exempel användas om humanistiska vetenskaper som studiet av språk, filosofi, historia och religion (i motsats till naturvetenskaper av olika slag och matematik). Då handlar det helt enkelt om studiet av människan som kulturell varelse.
Det vi nu ska titta närmre på är livsåskådningen humanism. Det är en livsåskådning som ställer människan i centrum. Den humanistiska grundtanken är att människan har ett egenvärde. Utgångspunkten är hennes intellektuella förnuft, hennes känslor och vilja samt övertygelsen att människans utvecklas genom förnuft och vetenskap. En viktig tanke inom humanismen är att alla människor har rätt till ett värdigt liv där de får utvecklas och har möjlighet att förverkliga sig själva och förbättra sina levnadsvillkor. Människan är i grunden en god varelse, men behöver hjälp att utveckla denna godhet genom uppfostran, bra levnadsvillkor och rätt undervisning. Den humanistiska livsåskådningen skiljer på människor och djur, men trots människans intellektuella överlägsenhet har hon inte rätt att behandla djuren och miljön som hon vill. Hennes förnuft medför också ansvar för sitt och andras liv. Humanismens ursprung Grunden till de humanistiska tankarna hittar vi redan i antiken hos grekiska filosofer som Sokrates, som menade att vi människor måste lära oss att tänka själva för att kunna utveckla bra värderingar, och hos Platon, som gav uttryck för att människan var god från början. Inom den filosofiska riktning som kallas stoicismen talade man till och med om mänskliga rättigheter. I Kina hittar vi filosofen Konfucius som menade att samhället var till för allas bästa. När antiken övergick i medeltiden kom Gud och den kristna tron att stå i centrum för västerländskt tänkande. Under slutet av medeltiden började europeiska lärde återigen att intressera sig för antika tankar som ställde människan och hennes tankar och känslor i centrum och under renässansen på 1500-talet växte det fram en kristen humanism i Europa. En förgrundsgestalt till detta var Erasmus av Rotterdam (ca 1466-1536). Han försökte förena kristen tro och antik bildning. Han kritiserade religiöst förfall inom katolska kyrkan och kom på så sätt att påverka de krafter som startade reformationen, men till skillnad från Luther verkade Erasmus inom den katolska kyrkan. Under upplysningstiden på 1700-talet växte sig de humanistiska tankarna starkare och blev mer spridda i Europa. På vissa håll kom de också att skiljas från det kristna tänkandet och började formaliseras i skrifter. En del av dessa dokument skrevs i samband med olika revolutioner. Som exempel kan vi ta revolutionen i Nordamerika när kolonierna började sin självständighetskamp från England. 1776 antog dessa kolonier sin självständighetsförklaring. Denna förklaring kom att vila på en humanistisk sekulär grund. Tanken var att alla de immigranter eller nybyggare och de invånare som fanns i kolonierna skulle ha rätt till religionsfrihet. För att detta skulle vara möjligt behövde religion och stat skiljas åt. Franska revolutionen är ett annat exempel, 1789 antog den franska nationalförsamlingen Förklaringen om människans och medborgarens rättigheter. Detta var ett uppror både mot kungamakt och kyrka och även denna deklaration vilade på en sekulär humanistisk grund. Men till skillnad från senare tiders humanism omfattade inte tanken på människans lika rättigheter alla, kvinnor och slavar hade till exempel inte samma rättigheter som fria män. Då den humanistiska människosynen omfattar tanken på att människan i grunden är god krockade det naturligtvis med följder som de olika revolutionerna fick. Revolutionerna är ju sällan oblodiga, men tanken var att det efter detta skulle komma fred och en miljö där människor skulle kunna få utveckla sin potential. På 1900-talet utkämpades första och andra världskriget och dessa krig var mer omfattande än vad världshistorien tidigare skådat. Historien saknar inte krig, men med de vapen som moderna vetenskapsmän uppfunnit kunde vapen orsaka mer förödelse än tidigare. Reaktionerna på krig, kolonisation och folkmord blev starka och 1948 antog FN:s generalförsamling Den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna. FN:s förklaring bygger på största delen på sekulära humanistiska värderingar. Tanken var att FN med medlemstater över hela världen skulle påverka världen till en bättre plats. Trots detta finns kritik mot FN då många av dess medlemsländers lagstiftning inte vilar på humanistisk sekulär grund. Dess tankar har också fått störst genomslagskraft i de europeiska länder som varit med och koloniserat andra länder. Detta har ibland gjort FN:s roll problematisk. Sekulär humanism kan också uppfattas som ett kolonialistiskt påtvingat tänkande där de breda folklagren i medlemsländerna inte har fått vara med att säga ja till dess grundvärderingar. Ideologin har inte fått växa fram underifrån och därför pågår kampen om tolkningsföreträde fortfarande. Ett exempel på detta är Indien som trots en lång tid av försök till sekulär lagstiftning är påverkat av kastsystemen inom hinduismen. Sekulär humanism är en gren av humanismen som menar att de företräder ett rationellt förhållningssätt i motsats till religioner som man menar står på en icke rationell grund. Den sekulära humanismen har en internationell paraplyorganisation IHEU, International Humanist and Ethical Union. Som medlem i denna organisation ska man ställa sig bakom följande tankar: "Humanism är en demokratisk och etisk livsåskådning, som hävdar att människor har rätt och skyldighet att ge mening och form åt sina egna liv. Den står för uppbyggandet av ett mer mänskligt samhälle genom en etik baserad på mänskliga och andra naturliga värden i en anda av förnuft och fritt sökande genom mänskliga förmågor. Den är inte teistisk och den accepterar inte övernaturliga beskrivningar av verkligheten." IHEU har en svensk gren som går under namnet Humanisterna. Humanisterna stöder mänskliga rättigheter och tar även avstånd från religiösa trosuppfattningar. De ser sig själva som en demokratisk, partpolitiskt obunden organisation. De har sina rötter inom den klassiska upplysningsfilosofin och menar att världen måste utforskas genom förnuft och vetenskap. De förespråkar en sekulär etik där religiösa värderingar inte ska få styra i samhällsfrågor. De vill också få till en lagändring så att barn under 12 år ska kunna gå ur ett religiöst samfund utan föräldrarnas samtycke. Förbundet Humanisterna har en samfundsliknande struktur och sin egen motsvarighet till religiösa övergångsriter. De har till exempel, barnvälkomnande, ungdomsläger med etisk undervisning, borgerliga äktenskap och begravningar. Precis som dess internationella syskonorganisationer har förbundet Humanisterna en tro på förnuft och vetenskap och vill att staten ska förhålla sig neutral till livsåskådningar. De menar att bara genom en sådan hållning kan alla leva tillsammans och kan alla få komma till tals utan att religiösa organisationer utövar makt och skaffar sig tolkningsföreträde i samhället. Även om staten ska vara sekulär är det ändå en självklarhet att religioner och livsåskådningar ska få finnas även om de ska hålla sig i den privata sfären. Sekulär humanism menar att människan har ett egenvärde som överstiger allt annat, men hur kan de motivera detta? De brukar peka på tre saker:
Den linjära religionernas humanism stöder sig också på dessa tankar, men dessutom på tanken om att Gud har skapat människan till sin avbild och att det är grunden för det unika hos människan. |
"Leonardo da Vincis teckning Den vitruvianske mannen utforskar den moderna människans proportioner". 
Erasmus av Rotterdam (1466-1536) 
Symbolen för IHEU, den sekulära humanismens internationella paraplyorganisation. 
Christer Sturmark (1964-) är ordförande i förbundet Humanisterna i Sverige. Han är en mycket aktiv föreläsare och debattör. |
Socialdarwinism
|
Socialdarwinismen är en motsats till humanismen, den förespråkar inte alla människors lika värde utan uppmuntrar de starka och mest livsdugliga i ett samhälle. Tanken är att de starka i ett samhälle ska utvecklas och att de svaga slås ut genom ett naturligt urval, vilket är grunden för att hela samhället ska bli starkt. Socialdarwinismen har plockat upp tankar från evolutionsteorin och vidareutvecklat dessa i politiska och koloniala syften. Dess idéer går dock längre tillbaka i tiden än till den tidpunkt där Darwin gav ut sin bok Om arternas ursprung. Darwin själv tog avstånd från socialdarwinismen.
Socialdarwinism är som teoretisk modell på sätt och vis marginaliserad i dagens samhälle men spelar ännu en roll i praktiken. Enligt ett socialdarwinistiskt synsätt är man emot socialpolitiska insatser för de utslagna och svaga. De bästa förväntas själva överleva och föra sina gener vidare till kommande släktled. Skillnader i samhället är naturligt. Socialdarwinistiska ideströmningar är oftast emot inskränkningar i den ekonomiska friheten då det enligt detta synsätt skulle hindra samhällets utveckling till det bättre. Detta tankesystem var betydligt vanligare i de politiska strömningarna i det sena 1800-talets Europa än idag. Riktningen har spelat en viktig roll för nationalsocialistiska och fascistiska ideologier. Efter andra världskriget började acceptansen för denna livsåskådning avta även om den inte försvunnit helt. Även om utslagning av de svaga existerar än idag, är det en skillnad i att tycka att detta är rätt, mot att se på det som en utmaning som ska bekämpas och som alla måste vara med att förändra. |
|
Ekosofi
|
Ekosofin har fått sitt namn från ekologisk filosofi. Inom denna livsåskådning ser man människan som en del av naturen. Ekosofin inspirerade och har även rötter i 1960-talets miljörörelse, även om vi hittar dessa tankegångar inom religiösa sammanhang som hinduism, buddhism och New Age också. De finns också inom kristendomen. Det katolska helgonet Franciskus fokuserade mycket på samspelet mellan människa och miljö. Han lär också ha hållit predikningar för djur.
En företrädare och föregångare för den moderna ekosofin var norrmannen Arne Naess (1912-2009). Han var med och utformade miljörörelsen och författade böcker om ekosofin och dess tankar. Dagens ekosofi utgår från sambandet mellan alla levande varelser och deras miljöer. Världen ses som en levande organism. Relationen mellan människan och naturen är själva utgångspunkten och människan har genom sitt intellekt och sin förmåga till att studera och förstå detta system ett särskilt ansvar för att upprätthålla balansen och kämpa för att den naturliga ordningen inte blir förstörd. Man kan sammanfatta ekosofin i några punkter:
Tanken på om människor och djur är lika värda eller om människan är mer värd kan variera bland ekosofer. Om man står för den sista ståndpunkten står man närmre humanismen och en sådan ekosofi kan ses som en förgrening av humanismen. |
Bild: WikimediaCommons
|
Feminism
|
Denna livsåskådning vänder sig mot ojämlikheter mellan män och kvinnor. Under historiens gång har män och manliga perspektiv dominerat i samhället och i religioner och det kvinnliga har nervärderats. Man har också tillskrivit män och kvinnor olika egenskaper och föreställningar som inte stämt och inte varit medfödda. Feminismen är en reaktion mot detta. Ett exempel är språkbruk och symboler inom religion som framställt det manliga som överordnat. Det finns undantag från detta men i kulturer har ändå det manliga dominerat. Kvinnliga erfarenheter har marginaliserats och ibland helt uteslutits.
Feminismen bygger på tanken om mänskliga rättigheter och allas lika värde precis som humanismen men har gått ett steg längre i sin samhällsanalys av maktfördelning mellan könen. Feminister kämpar för reformer och lagändringar som ska öka jämställdheten inom arbetslivet, i samhället och i familjer. Man anser att synen på könen behöver omvärderas i grunden och att orsaker till orättvisor bör lyftas fram. En fråga som är under flitig debatt är frågan om hur mycket biologiska skillnader påverkar mäns och kvinnors beteenden eller om skillnaderna i beteende enbart är en social konstruktion. Vissa menar det senare, andra menar att det finns skillnader men att man också konstruerat skillnader och stereotyper om vad som är manligt och kvinnligt och att det är svårt att frigöra sig från dem. Oavsett vilket är de flesta feminister överens om att det som man associerat med kvinnor har nedvärderats. Här är några olika feministiska inriktningar och ståndpunkter:
Gemensamt för alla dessa riktningar är tanken på att årtusenden av patriarkala maktstrukturer påverkat samhällen och kulturer och att kvinnorna i detta läge blivit förtryckta och marginaliserats. Det manliga perspektivet har haft tolkningsföreträde och setts som det “normala”. Feminismen finns som strömningar både i sekulära och religiösa livsåskådningar. Inom kristendomen finns en teologisk inriktning som kallas för feministteologi. Även inom judendom och islam finns denna typ av teologiska strömningar. Dess företrädare känner sig ofta motarbetade och missförstådda. |
Olympe de Gouges (1748-1793) var en fransk författare, dramatiker, feminist och politisk aktivist. Hon skrev Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter (1791) och var en stod upp för kvinnors, slavars och utomäktenskapliga barns rättigheter. 
Bild: WikimediaCommons
Simone de Beauvoir (1908-1980) blev en känd feminist genom sin bok Det andra könet (1949). Denna bok ses som en av feminismens klassiker. Hon har blivit känd för orden: "Man föds inte till kvinna - man blir det". |
Marxism
|
Denna livsåskådning tar sin utgångspunkt i tysken Karl Marx skrifter från 1800-talet. Detta är både en livsåskådning och en politisk ideologi. Den kan fungera som ett ideal för samhället men också ett sätt att tolka samhällets utveckling. I den politiska ideologin ser man en kamp mellan kapitalister, som suger ut arbetare, och samhällets svaga, vilka kallas för proletärer.
Genom att göra uppror och starta revolution och införa gemensamt ägande eller en rättvis fördelning av resurser kan vi få ett jämlikt samhälle där alla får lika möjligheter att leva ett bra liv. Klassamhället måste försvinna. Det gamla Sovjetunionen, Kina och Kuba har försökt att införa sekulär marxism som politiska system - till fördel för vissa, men med följd att andra, till exempel olika religiösa grupper känt sig förtryckta. Marx själv beskrev religionen som ett opium för folket som behövdes för att trösta sig med i en för svår livssituation. På det sättet har marxismen kopplats ihop med religionsförtryck och ett gynnade av ateism. Marx inställning till religion till trots har marxismens grundtankar även påverkat riktningar inom etablerade religioner. Det främsta exemplet på detta är befrielsetoelogin som spelat en viktig roll i Latinamerika och även i Sydafrika. Där har man omformulerat den kristna tron med hjälp av både kristet tankegods och marxistiska idéer. Det kristna budskapet anses i Jesu anda vara ett befriande budskap för de fattiga och förtryckta men med hjälp av marxistiska idéer har detta budkap fått politiska konsekvenser och kristna begrepp har getts en ny innebörd. Till exempel har synd tolkats som kapitalistisk utsugning av fattiga och förtryckta och frälsning som befrielse från kapitalistiska system och utsugning av de svaga. Man kritiserar också kapitalismen eftersom den föder girighet och en dyrkan av det materiella istället för Gud. Inom de kristna samfunden har dessa inriktningar både kritiserats och uppmuntrats beroende på hur befrielseteologin varit utformad och hur radikal den varit. |
Karl Marx (1818-1883) var en tysk nationalekonom, sociolog, historiker och filosof. |
Existentalism
|
Existentialism är en filosofisk sekulär livsåskådning som har sin starkaste bas bland intellektuella. På det sätt skiljer den sig åt från de sekulära livsåskådningar vi hittills beskrivit då den inte har samma relevans i de breda folklagren. Trots detta har existentialismens tankar blivit allmänt västerländskt tankegods.
Riktningen uppstod bland intellektuella efter andra världskriget. Kolonialism och nazism hade visat på fruktansvärda konsekvenser när människor utan att reflektera gjorde som alla andra eller tigit om grymheter de känt till. Existenitalismen ser valet som det som gör oss unikt mänskliga och när vi riskerar att handla som oreflekterade dussinmänniskor är vi kapabla att skövla och döda och låta vårt samvete dövas av att alla andra gör detsamma. Bara en minoritet av kvinnor och män gick emot strömmen och protesterade genom motståndsrörelser och civil olydnad. Dessa människor fick betala ett högt pris, men samtidigt kunde de behålla sitt goda samvete och kontakten med den del av oss som enligt existentialismen gör oss sant mänskliga och därmed unika. Dessa människor kunde leva på ett äkta sätt och behålla sin integritet mitt i en trasig värld trots den ångest, förföljelse och personliga förluster de fick utstå på grund av detta. Samtidigt var de de som gick till historien som hjältar. Det är i det praktiska livet få som orkar och vågar leva autentiska liv som gör dem äkta enligt existentalismen. Existentalismen är enligt Sartre en form av humanism som ställer människans val i centrum. Till skillnad från saker, växter och djur är hon fri, eller dömd till frihet. Saker, växter och djur kan inte välja till skillnad från människan. Ett bord är ett bord och en människa har valt att tillverka det. En blomma växer där den växer och har inte valt vare sig var den växer eller att den växer. Djur drivs av instinkter, de kan tränas men hur de präglas är inte deras val. Detta skiljer människan från allt annat. Hon kan välja vem hon vill vara och hur hon ska leva. Är du född fattig kan du jobba dig till rikedom, du är inte bestämd av ödet. Existensen går före essensen är en viktig slogan inom existentialism och med det menar man att de val vi gör formar oss till de människor vi blir. Vi är inte förutbestämda till något utan kan ta vårt öde i våra egna händer. Som vi ser står alltså det mänskliga valet i centrum för existentialismen. Vissa val är enkla och andra är svåra. Vissa val får små konsekvenser och andra stora, men valet är vårt och vi måste göra det och leva med dess konsekvenser. Vissa konsekvenser kan vi förutse och andra inte. Att göra genomtänkta val och att ta ansvar för dem är en fråga om medvetenhet och träning. Om jag inte själv tar ansvar för mina handlingar kommer jag att påverkas av andras val och förlora kontrollen över mitt liv. Därför är det viktigt att jag är medveten över och reflekterar över mina val. Om vi väljer att inte välja kommer vi att styras av andras val och följa strömmen, vi blir då en i mängden och med existentialistiskt språkbruk kallas detta att bli en dussinmännsika. Många väljer detta då de slipper leva med den ångest det innebär att gå mot strömmen. Men enligt existentialismen är detta ett svek mot vår mänsklighet och för det som är unikt för vår art. Vi väljer bort den frihet vi har kapacitet till och lever på så sätt falska oäkta liv. Vårt liv blir med ett existentalistiskt ord inautentiskt. Existentialister strävar efter att leva autentiska liv. Många människor tar för givet att de har möjlighet att bestämma över sina liv och fatta egna beslut. Men är det verkligen självklart? Har alla människor i världen eller ens i väst denna möjlighet? Hur påverkas vi och styrs av uppfostran och livets hårda smällar? Det är därför många har kritiserat existentialismen för att vara den intellektuella västerländska elitens filosofi. |
Søren Kierkegaard (1813-1855) dansk kristen teolog, filosof och författare som anses vara en av grundarna till existentialismen. 
Bild: WikimediaCommons
Jean-Paul Sartre (1905-1980) presenterade den sekulära existentialismens grundtankar i flera skrifter. Han menade att existentialismen var en form av humanism. |
Instuderingsfrågor
|
|
