Den hebreiska Bibeln
Bakgrund till den hebreisk Bibel vi har idag
Den den hebreiska Bibeln som judar och kristna delar kallas i kristen tradition för Gamla testamentet och inom judisk tradition för Tanakh, de böcker som ingår i den växte fram under lång tid (ca 1000 år). Vi ska börja med att titta på de miljöner som den hebreiska bibeln är skriven i. De har uppkommit i olika miljöer historiska miljöer och är omgiva av olika ideologier. Detta syns i texterna. Vi ska nu börja med att titta lite på detta. Den hebreiska bibeln ett bibliotek av böcker, nämligen 39 stycken (om vi inte räknar apokryferna). I judisk tradition delar man in dessa böcker i lag, profeter och skrifter. Vissa böcker har tillkommit under lång tid och har redigerats. I nya tider och kulturella miljöer tolkade man om skrifter och anpassade dem efter de nya samhällen som man levde i. Dessa nya tolkningar och processer kan vi se i själva Bibeln. Tolkning av texter kan man göra både inom ett trossamfund och i en akademisk miljö, men man gör det på olika sätt. Man kan tolka alla möjliga texter, noveller med mera och man kan tolka på olika sätt: utifrån en speciell tro, utifrån en ideologi eller utifrån hur de kommit till. Det som gör tolkningen av Bibeln speciell är att många tycker att texten är helig. Alla som är uppvuxna med en judisk-kristen bakgrund har ett förhållande till dessa texter. Både om man tror på dem eller inte. När man studerar dem är man påverkad av sin hållning. Om man ska studera texterna vetenskapligt måste man göra det neutralt. Men inte ens för forskare går det att alltid vara helt neutrala. |
LänkarGT på 5 minuter
En rolig liten film om de stora dragen i den hebreiska Bibeln berättad på 5 minuter!
Tyvärr är filmen på engelska men skapar ändå en liten överblick över det ämne denna sida tar upp. |
Olika versioner av texterna
Förutom att texterna tolkar varandra och har kommit till under en lång tid har vi flera olika varianter av samma text. Här har vi tre av de vanligaste och viktigaste: Den masoretiska texten (MT): denna sammanställdes av judar under medeltiden. Innan dess fanns de olika versionerna sida vid sida och ibland utspridda på olika ställen i världen. Septuaginta (LXX): Detta är en översättning av den hebreiska texten till antik grekiska. Översättningen gjordes troligen på 300-200 f.t.v. och traditionen säger att den gjordes av 70 judiska lärda. På vissa ställen skiljer den sig från den masoretiska texten. Att det är så är inte så konstigt. Eftersom det inte fanns något sätt att trycka böcker fick man skriva av dem. När man skriver av en text kan det bli fel och betydelser kan ändras. Därför kan vi i Septuaginta se att de hebriska texter man översatte från delvis skiljer sig från den masoretiska texten. Oftast gör den inte det men ibland gör den det. Qumranrullarna: I modern tid gjordes det arkeologiska fynd av gamla textrullar kring ett område i Palestina som kallas Qumran. De är skrivna före vår tideräknings början. De flesta av dessa texter innehåller bara delar av den hebreiska Bibeln. Den enda hela bok man hittat är Jesajas bok. Landet och den religiösa bakgrunden
Vi skall börja med att lära oss om det gamla Israel och dess plats i det vi idag kallar Mellanöstern. Detta område betydde mycket för antiken och olika religiösa traditioner. Där fanns det många religioner och många språk och man trodde på många gudar. Mitt i denna miljö växte den hebreiska Bibeln fram. På biblisk tid talar vi om Kanaan, det består av det som idag är Israel, Palestina delar av Libanon, men någon tydlig gräns för var landet började och slutade finns inte riktigt, gränserna är ungefärliga och varierade under tid. Det är i alla fall detta som sägs vara den hebreiska Bibelns centralområde. Detta landområde var inklämt mellan många stora riken och kulturer som Egypten, de mesopotamiska stormakterna Assyrien och Babylonien (och senare Perserriket, grekiska riken och romarriket). Landets utsatta läge påverkade dess historia. Ofta var man tvungen att söka stöd hos de olika stormakterna. Det var ett område där det var vårt att vara självständig. Det intressanta är att ett litet folk, med ett litet språk och en liten kultur skapade skrifter, och en kultur som kom att påverka världen. De flesta andra folk har bara lämnat inskripktioner efter sig, men detta folk kom att påverka idéhistorien. Som nämnts tidigare har dessa texter påverkats av detta folks speciella erfarenheter. Samlandet av skrifter kom att prägla det israelitiska folkets identitet. Men något enkelt svar på varför dessa skrifter förts vidare vet vi inte riktigt. Det fanns många folk med sina olika religiösa föreställningar som levde nära och ibland sida vid sida med israeliterna. Olika städer kunde ha olika gudar, eller ibland hade ett visst folk sina egna gudar. Det fanns också en flytande gräns mellan moniteism och polyteism. Ibland hade man en övergud, ibland var gudarna så lika att det inte gick att skilja dem åt. Att vara ett självständigt rike med en kung var inte så centralt för israeliterna i början, men med tiden blev de det. Ofta hade man en kung eller ledare som lydde under en storkung någon annanstans och man betalade skatt till de stora rikena för att få vara självständiga. Detta känner vi till genom arkeologiska källor. |
Den hebreiska
Bibelns klassiker Bibel 2000 |
Den hebreiska bibelns berättelser
Skapelsen
Den hebreiska Bibeln har två skapelseberättelser som berättar om hur Gud skapade himmel och jord. Han skapade också de första människorna Adam och Eva. Detta skedde på 6 dagar och på den sjunde dagen vilade Gud. Därför är den sjunde dagen vilodag inom både kristendom och judendom. Judarna räknar att lördag som den sjunde dagen och de kristna räknar söndagen som den sjunde. I början levde Adam och Eva i harmoni med världen och tog hand om och förvaltade skapelsen. I första Mosebokens tredje kapitel bryter de förbundet med Gud genom att äta av en förbjuden frukt som ger dem förmågan att skilja mellan gott och ont. De blir lurade av en orm som ofta identifieras som djävulen. Genom frukten får de kunskap om gott och ont. Genom denna kunskap får då egenskaper som bara Gud skall ha. För att hindra dem från att äta även av livets träd som skulle ge dem evigt liv förvisar Gud dem ut från den idylliska tillvaron i i Edens trädgård. Denna berättelse ger en religös förklaring till hur ondska, makt och svartsjuka blir en del av människans natur och illusterar genom berättelsen om Adam och Evas söner Kain och Abel detta. Kain dödar sin bror Abel på grund av just svartsjuka. Tiden går och fler och fler slutar att dyrka Gud och göra gott. Ondskan i världen växer. Enligt Bibeln känner sig Gud då tvungen att starta om: Bara en man och hans familj håller sig till det goda, det är Noa och hans familj. Noa får till uppgift att bygga en båt så han och hans familj och olika djurarter skall överleva. Ett oväder som översvämmar marken tar livet av de människor som inte längre lever ett gott liv. Berättelsen slutar med att Gud lovar Noa att detta aldrig skall hända igen. Som tecken på detta löfte skapar Gud regnbågen. |
"Tizian 091" av Tizian - 1. The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH., [1]2./3. Museo del Prado, Madrid. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.
|
Abraham, Isak och Jakob
2000-1500 f.v.t Berättelsen om det som kom att över tid bli ett särskilt folk, israels folk, börjar med berättelsen om Abraham. Han kom från början från staden Ur i ett rike som hette Babylonien. Denna plats ligger i Irak i Mellanöstern. I Babylon och på många ställen dyrkade man en mångud, men något händer med Abraham som gör att han börjar dyrka en ny gud. Den gud som senare kom att ses som den ende Guden. Gud talade enligt Bibeln till Abraham och bad honom lämna sitt hemland och ta sig ut på en resa som skulle leda honom och hans familj till ett nytt land. Gud lovade också att han skulle bli far till många folk. Guds löfte om en särskild relation till honom skulle också gälla hans ättlingar. Detta tyckte Abraham från början var konstigt då han och hans fru Sara var barnlösa. Det är här historien om det som kom att bli det judiska folket började, även om ordet jude eller judisk är ett ord som inte fanns då. Det begreppet kom långt senare. Relationen eller förbundet mellan Gud och Abraham skulle också gälla hans ättlingar. Abraham gav sig iväg på den vandring Gud hade bett honom påbörja. Med honom gick hans fru Sara, hans brorson Lot, många tjänare till Abraham och deras stora boskapshjordar. Det fanns många handelsvägar på hans tid då många folk handlade med varandra, vandrade då eller red långa sträckor. Assyrier, perser och egyptier är exempel på folk som handlade med varandra på den tiden. Abraham vandrade via de dåvarande handelsvägarna och stannade på flera platser eftersom hans familj var herdar. Tillslut efter flera längre stopp på vägen kommer Abraham och hans släkt till Kanaan. Det land dit Gud sa att han skulle gå till. Kanaan är det område där dagens Palestina, Israel och Syrien ligger. Men det fanns inte gränser på samma sätt då. När han väl kommit till Kanaan flyttade han runt mellan olika platser beroende på var det fanns bäst bete, en tid drog han sig enda ner till Egypten. På sin ålderdom fick Abraham två söner, den äldsta med tjänstekvinnan Hagar och den yngste med sin fru Sara. Traditionen säger att Ismael blev stamfar för araberna och Isak för judarna. Ett yttre tecken på förbundet mellan Gud och Abrahams ättlingar var att Abraham och hans söner skulle omskära sig. Än idag omskärs pojkar inom både judendom och islam. Ismael och Hagar försvinner sedan ut ur Bibelns historia, men berättelsen fortsätter med sonen Isak och den ena av Isaks tvillingsöner Jakob och Esau. Det är Jakob som med tiden fick namnet Israel, han fick 12 söner och dessa plus två av hans barnbarn kom att bli stamfäder till israels tolv stammar. Familjens flytt till Egypten Bibeln berättar om att Jakob hade en favoritson, nämligen Josef. Han blev bättre behandlad än sina bröder och de var avundsjuka. En dag skickade Jakob iväg Josef till sina bröder som vaktade får. Bröderna sålde då honom på grund av att de var avundsjuka till en Egyptisk köpman. Köpmannen tog med sig Josef till Egypten och sålde honom vidare till en Egyptisk officer som var anställd vid Faraos (kungens) hov. Det gick bra för Josef, han arbetade sig uppåt och fick en viktig plats vid det egyptiska hovet. Egypten var ett bördigt land tack vare floden Nilen. Men Kanaan drabbades av regelbunden torka som ledde till hungersnöd. I samband med detta lät Josef sin familj bosätta sig i Egypten där de hade det bra under en lång tid. Släkten växte och tillslut var det en hel folkgrupp. |
Mose och uttåget ur Egypten
1300-1200 f.v.t Israeliterna hade det bra under en lång period i Egypten, men sedan erövrades landet av nya härskare och folket fick det sämre. Den nya Farao (kungen) ville bygga nya städer och behövde arbetskraft, folk bosatta i Egypten fick börja jobba under slavlika förhållanden. Bibeln beskriver att den nya egyptiske kungen både ville använda dem som slavar, samtidigt som han ville kontrollera befolkningsmängden så de underlydande folken inte blev för starka. Han gav därför order om att alla nyfödda pojkar skulle dödas. Här kommer Mose in i bilden. Han föddes bland israeliterna men räddades av sin storasyster. Hon gömde honom i vassen vid Nilens strand. Där hittade Faraos dotter honom och blev förtjust i honom. Hon tog hand om honom och uppfostrade honom vid Faraos hov. I vuxen ålder såg han hur isrealiterna fick jobba som slavar och tog deras parti. Han fick då fly från Egypten och flyttade till ett annat land. Där arbetade han som herde. En dag när Mose var ute med djuren såg han en buske som brann. Han blev nyfiken och gick närmre. Då hörde han en röst och Bibeln berättar om denna händelse (2 Mosboken 3:4-17): Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud. |
"Israel's Escape from Egypt" av the Providence Lithograph Company - http://thebiblerevival.com/clipart/1907/ex14.jpg. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.
|
Gud kallar här Mose till sin profet och till att leda Israels folk ut ur Egypten. Det var inte lätt att få ut israeliterna ur Egypten och en kamp uppstår där Gud enligt Bibeln sänder olika plågor. Tillslut måste Farao gå med på deras krav.
De går genom en öken som heter Sinai. Där i öknen upprättar Gud förbundet med sitt folk igen. Lagen och tio Guds bud
På ett berg som också heter Sinai får Mose enligt Bibeln ta emot Gud lag och lära som senare samlas i den bok som kallas Torah (De fem Moseböckerna inom kristendomen). Mose tar också emot två stentavlor där det står 10 bud som folket skall leva efter. Eftersom folket upprepade gånger slutar följa Guds vilja tar vandringen genom öknen lång tid. Den tar 40 år. Mose dör till slut och Israels folk leds in Kanaans land av profeten Josua. |
"Rembrandt Harmensz. van Rijn 079" av Rembrandt - The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.
|
Åter i Kanaan
Ca 1200 f.v.t När Israels folk kom tillbaka till Kanaans land under ledning av Josua bodde där många andra folk. Bibeln beskriver hur israeliterna beredde ut sig över landet både genom strider men också genom att fredligt integrera sig med lokalbefolkningen. Ibland tog de efter lokalbefolkningens seder och det gillades inte av prästerna. Israels tolv stammar bosatte sig på olika områden. Dessa tolv stammar med landområde är inte identiska med Jakobs 12 söner. En av hans söner Levi kom att bli stamfar för den grupp som blev präster bland de andra stammarna och bodde på det sättet utspridda bland de övriga. Istället blev Josefs två söner Manesse och Efraim stamfäder till två av stammarna med egna territorier. "12 Tribes of Israel Map-nl" by File:12 staemme israels.png: JanzFile:12 Tribes of Israel Map.svg: RichardprinsDutch translation: Wikibelgiaan - Own work, translated from File:12 Tribes of Israel Map.svg.. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons.
|
Israel styrs av domare
1200-1025 f.v.t I Bibeln kan vi se att det i början fanns inte fanns en gemensam organiserad centralmakt bland israeliterna. De styrdes av olika ledare som kallades domare då de också dömde och gav råd i både politiska och religiösa politiska frågor. Under domartiden utkämpades många strider. Framförallt var ett folk som hette filisteerna israels fiender. Detta var under järnåldern och filisteerna var överlägsna i strid då de hade vapen av järn. De tog makten, men israeliterna kunde leva kvar som bönder och herdar och hade det ganska bra. Det var inte ovanligt att israeliter gifte sig med filisteer. Filisteerna som i tidigare strider tagit israeliternas förbundsark lämnade till och med tillbaka den och en domare och profet som hette Samuel fick ansvar för den. Men så uppstod nya spänningar mellan folken och denna gången lyckades israeliterna besegra filisteerna. Efter detta ville man som garanti för ett fritt territorium ha en israelitisk kung. Detta gillade inte Samuel då han tyckte att Gud var deras kung, de behövde ingen egen kung. Bibeln beskriver en berättelse där överkungen är Gud. Men under tryck från folket gav Samuel med sig. |
En av domarna var en kvinna som hette Debora.
"Palma il Giovane Giaele uccide Sisara" by Palma Giovane - Stefania Mason Rinaldi: Palma il Giovane 1548–1628 – Disegni e dipinti. Electa, Milano 1990. Licensed under Public Domain via Commons.
|
Övergång till historisk tid
Ca 1000 f.v.t. Under det årtusende som den hebreiska bibeln växte fram såg man inte på historieskrivning som vi gör idag. Man beskrev sin historia på ett mer mytiskt eller ideologiskt sätt. Berättelsen om Abraham, Isak och Jakob, uttåget ur Egypten och så vidare är en tid vi inte har historiska belägg för som går att testa vetenskapligt. Kring 1000-talet f.v.t. brukar man säga att vi går in i en historisk tid. Med detta menar vi det vi kan veta utifrån många olika källor som stödjer varandra och det som kan beläggas med historisk forskning. Från de berättelser som vi hittills läst om har vi inte så många historiska källor som kan bekräfta Bibelns berättelser utifrån. Det är först kring 1000-talet f.v.t. som vi börjar få källor från andra håll än själva Bibeln. Dessutom tog det lång tid mellan de händelser som beskrivs och innan de skrevs ner. Först på 1000-talet f.v.t. börjar en mer känd historisk tid även om mycket kring denna tid fortfarande är osäkert ur historisk synpunkt. |
Kungatiden och “stor Israel”
1025-930 f.v.t Efter att ha vunnit över filisteerna enades de tolv stammarna till ett rike med ett territorium israeliterna hade kontroll över. Det enade riket låg ungefär där de nuvarande staterna Israel och Palestina ligger idag. Man valde också en kung. Den första kungen var Saul. Han beskrivs inte på ett positivt sätt i Bibeln. I texterna finns en tveksamhet om det är bra med en kung. Saul hamnade i strid med ett annat folk och Saul tog sedan livet av sig. Israels nästa kung hette David, han var ingen idealkung och hade stora moraliska brister. Bland annat lät han döda en man för att få mannens fru som han förälskat sig i. Han ångrade sig sedan och bad om Guds förlåtelse. Även om han hade sina brister var han ändå en hjältekung. Bibeln beskriver hur Israel med hjälp av honom blev en stormakt. Några utombibliska bevis för detta har vi inte. Om det var så eller inte är oklart utifrån historiska källor. De bibelböcker som beskriver denna tid är sammansatta på 500-400 f.v.t. David var i Bibeln inte bara en krigarkung, han var också poet. Han sägs ha skrivit dikter eller sånger i den bibelbok vi kallar Psaltaren. Det profeterades om honom att hans släkt skulle finnas för alltid. Efter Davids död blev en av hans söner kung: Salomon. Salomon byggde ett tempel till Gud. Han gick till den bibliska historien som idealet för visheten och en del av innehållet i vishetslitteraturen i Bibeln sägs vara skrivet av honom. |
"Solomon and the Plan for the Temple" by the Providence Lithograph Company - http://thebiblerevival.com/clipart/1896/1kings425.jpg. Licensed under Public Domain via Commons.
|
Landet delas
930-880 f.v.t I slutet av 900-talet f.v.t. sprack Israel i två riken. Rehabeam kung Salomons son hade tagit över makten. Representanter för de tolv stammarna klagade över att skatterna var för höga, kungens äldre rådgivare tyckte att han skulle gå med på deras krav och sänka skatten, men han lyssnade inte på dem. Så här beskrivs denna händelse (1 kung 12:1-11): Rehabeam begav sig till Shekem, där hela Israel hade samlats för att göra honom till kung. Jerobeam, Nevats son, var ännu kvar i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo, men när han fick höra vad som hänt vände han tillbaka. Man skickade bud efter honom, och Jerobeam och hela det församlade Israel gick till Rehabeam och sade: ”Din far gjorde vårt ok tungt. Lätta nu vår arbetsbörda, det tunga ok din far lade på oss, så skall vi tjäna dig.” Han sade åt dem att komma igen två dagar senare, och de gick sin väg. Konsekvensen blev att 10 av de 12 stammar då tog avstånd från kungen och bildade ett eget rike med en ny kung. Nu fanns två riken med israeliter, Israel i norr och Juda i söder. Rehabeam förblev bara kung över Juda- och Benjamins stam.
Juda låg i söder med Jerusalem som huvudstad och Israel låg i norr. Detta hände trots att de delade samma språk och religion. De profeter som sedan kom och som ligger till grund för de bibliska texterna var ofta från Juda och negativa till nordriket. Det blev en konflikt mellan dessa riken och profeterna från Juda rike började demonisera det norra riket på ett ideologiskt vis. Denna demonisering eller negativa hållning avspeglar sig i Bibelns texter från denna tid. Det är från juda rike som ordet jude kommer. |
"Kingdoms of Israel and Judah map 830" by Oldtidens_Israel_&_Judea.svg: FinnWikiNoderivative work: Richardprins (talk) - Oldtidens_Israel_&_Judea.svg. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Commons.
|
Assyrierna erövrar
880-721 f.v.t. Assyrierna ökade i makt och lyckades få kontroll över Israel, under en lång tid betalade man skatt och fick delvis vara självstyrande. Men alla var inte nöjda med det utan det blev uppror och protester. Detta slutade med att en stor del av befolkningen tvångsflyttades från landet och assyrierna skickade dit andra folk. Dessa blandades upp med den israelitiska ursprungsbefolkningen. Denna blandgrupp kallades samarier och ansågs som sämre judar, eller inte alls som judar i vissa fall. |
Judas fall
721-587 f.v.t Även Juda rike besegrades och ingick i det assyriska imperiet men eftersom de inte gjorde uppror fick de styra sig själva och kunde överleva i 350 år. Tronen gick i arv från far till son i sexton generationer. Även om man var självständiga fick man betala ett högt pris för sin självständighet. Bland annat var man tvungen att ta in assyriska kultföremål i templet för att visa sin lojalitet. Med tiden blev det assyriska riket försvagat och man gjorde då uppror och slängde ut assyriska kultföremål och lät renovera templet. Josia kungen i Jerusalem genomförde en reform 622 f.v.t. och man hittade då en lagrulle, med en del av det innehåll som finns i 5 Mosebok. Man satte sedan igång att reformera israelernas tro i enlighet med lagrullen. Josia stängde ner alla tempel förutom templet i Jerusalem och han centraliserade kulten till huvudstaden. Han framställs som en idealkung då han bara tillät ett tempel och förbjöd all dyrkan av andra gudar. Detta var ett smart drag och riket blev nu centralstyrt. Josia kunde också ta tillbaka en del land från det gamla nordriket. |
Den babyloniska exilen och återkomsten till landet
587- 332 f.v.t. De olika stormakterna avlöste varandra och man fick vara ifred en tid. Men Babylonien blev allt starkare och under ledning av kung Nebukadnessar från nuvarande Irak skövlades nordriket. För att få lugn i landet och få kontroll över det förde Nebukadnesar alla lärda och präster i fångenskap till Babylon. Det tempel som Israels folk byggt upp revs ner. Detta tolkas i Bibeln som Guds straff för att de inte varit tillräckligt lydiga. Babylon blev med tiden besegrat av perserna (nuvarande Iran). Persernas kung Cyrus menade att det var lättare att styra folk om de var nöjda. De judar som blivit bortförda fick återvända till sitt land om de ville. Där kunde de bygga upp sitt tempel igen. Detta sker ca 539 f.v.t. Den persiska tiden sträcker sig till 332 f.v.t. Det finns klagosånger i Psaltaren, en av Bibelns poetiska böcker som beskriver detta som en hemsk tid. Identiteten som jude blev viktigare än någonsin under exiltiden. Det var här som systemet med synagogor började formas. Men allt kan inte ha varit så negativt. Det finns gamla kilskriftstexter från Babylon som verkar tyda på att de fick ta del av samhällslivet. En del ville inte ens återvända när de fick så en del judar blev kvar.
|
Det andra templet
Templet kunde byggas upp för andra gången efter att exiljudarna återvänt från Babylon.
"Jerusalem Modell BW 3" av Berthold Werner - Eget arbete. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons.
|
En sammanfattning av den hebreiska Bibelns budskapHur hittar man en mening i de många turer, svårigheter och konflikter som israeliterna som sedan började kallas judar utsattes för?
Den hebreiska Bibeln gör flera egna tolkningar av detta. En ofta återkommande bild är att när folket håller sig till förbundet och lyder Gud går det bra för dem. När de överger Gud och hans bud går det dåligt. Detta är en av de teologiska tolkningar som finns i den hebreiska Bibeln och denna tolkning kallas för den deuteronistiska historiesynen. Israeliternas Kung är Gud. Från början framstår han som en av flera gudar, men en gud för just det israelitiska folket. Men i den hebreiska Bibeln kan vi se en teologisk utveckling mot ett mer monoteistiskt synsätt. Gud är inte bara judarnas gud utan historiens Gud! |