Hinduismen

​Inledning
​
​Hinduismen är en mycket gammal religion, den har ingen grundare, ingen central instans och den är inklusiv på det sättet att den har lätt att införliva nya tankar i sig. Många hinduer ser det som om den alltid funnits, en syn som avspeglar sig i dess namn på sanskrit Sanatana dharma (den eviga ordningen).

Hinduismen är äldre än både kristendom och islam och är efter dessa världens tredje största religion. På kartan ovan ser du dess utbredning och i vilka länder där den är störst. När man gör en överblick över antal anhängare i världen brukar tala om cirka 800-900 miljoner anhängare. De flesta bor i Indien och Nepal, men även på Sri Lanka, i Bangladesh, i Pakistan, på Bali och i Indonesien finns många hinduer. Men genom migration har den precis som andra religioner spridits över världen. I Sverige är det förbjudet att föra statistik över privatpersoners religionstillhörighet. Det är därför svårt att uppskatta hur många hinduer det finns i Sverige. Vi kan räkna medlemmar i olika föreningar och samfund och göra en ungefärlig uppskattning utifrån hur många vi vet har emigrerat hit från länder där hinduismen är den dominerande religionen. En sådan uppskattning skulle innebära ca 7000 hinduer i Sverige.
AUM tecknet för det ord som skapade världen.
Licens under Wikimedia Commons.
Vem är hindu?
​
Precis som med alla religioner finns det olika definitioner av vad det innebär att tillhöra en religion. Det finns flera sätt att definiera vem som är hindu. Det kan vara en person som är uppvuxen inom en hinduisk kulturmiljö, tror på någon av de många hinduiska uttrycksformerna och utövar dessa. Man kan vara hindu i både religiös och kulturell mening. Det är därför svårt att i vissa lägen beskriva vem som är hindu på ett sätt som alla känner igen sig i. När man räknar antalet hinduer i världen så räknar man utifrån dem som i första hand kommer från hinduiska kulturmiljöer och från hinduiska kulturer, men långt ifrån alla som kommer från dessa miljöer har en personlig tro eller utövar religionen.

Hinduismens historiska bakgrund
​
Hinduismen har många inriktningar. Egentligen är det fel att kalla hinduismen för en religion. Den har många uttrycksformer som varierar i olika områden i de länder där hinduismen är den största religionen.

Att det är så beror på att hinduismen till skillnad från de linjära religionerna inte har någon grundare och därmed ingen som styr dess läror centralt. Trots det finns det många skrifter som en majoritet av dem som kallas hinduer ser som heliga texter. Men även om det är så är vissa skrifter viktigare i vissa delar av världen och för vissa hinduer. Andra texter är viktigare för andra.

Precis som alla religioner som växer fram under lång tid har hinduismen samspelat med kulturströmningar och nya tankar har integrerats och utvecklats. Det är på detta sätt hinduismen har fått sina många riktningar och många gudar.

Hinduismen får sitt namn
I Indien vid Indusdalen där hinduismen har sina rötter fanns många trossystem som liknade varandra, man hade många gudar och vissa var mer dyrkade i vissa delar än andra. När först islamisk och sedan europeisk kolonisation kom i kontakt med de olika religiösa system som var spridda på och runt den indiska halvön hade hinduier inget enhetligt namn för sina olika religiösa uttrycksformer. Det var inte så konstigt. Varför ha ett ord för något som är lika självklart som den luft vi andas? Det är först i mötet med andra som vi blir medvetna om att det som vi själva tror och tänker inte är självklart för alla.

På 1800-talet ville europeiska religionsvetare skaffa sig en överblick av de religiösa system och de gudsuppfattningar och religiösa uttrycksformer som fanns på den indiska halvön. För i den stora mångfalden kunde man också se likheter. Det var då man gav dessa system ett enhetligt namn: hinduism. Hinduism kommer från hindu som helt enkelt var ett ord för indier. Idag är begreppet hinduism även accepterat av hinduer. ​
Historiska perioder
Induskulturen 3000- 2500 f.v.t till 1700-1600 f.v.t.
En här- och nubaserad religionsform finns kring Indusfloden och den kallas för induskulturen. Människor offrar djur till gudarna för att få ett så bra liv som möjligt.

Den vediska perioden 1700-1600 f.v.t. till 500 - 400 f.v.t
Även denna tid består av en väldigt konkret religiös utövning. Från denna tid finns fyra olika vediska hymnsamlingar som skrivs ner på sanskrit: Ṛigveda, Sāmaveda, Yajurveda och Atharvaveda. Äldst av dessa är Rigveda. Dessa texter anses vara eviga och inte påhittade av människor. de har gudomligt ursprung. Genom siare har vi människor fått höra dem och har på så sätt kunnat skriva ner dem. I textsamlingarna finns både offertexter som brahminerna (prästerna) använde sig av i olika ritualer och även en del filosofiska texter. De vediska hymnsamlingarna kompletteras med offertexter som består av uttolkningar och kommentarer till dessa.

Under denna tid vet vi att det förekom offer till gudar för konkreta saker som att få barn, bli rik, få ett hälsosamt liv och stora skördar. Genom offren upprätthålls också ordningen i universum.
Livet är konkret och och prästerna utför offerritualerna för att hjälpa människor med dessa mål. Vissa gudar hänger ihop med naturelement som vind eller eld. Dessa gudar vakar över ordningen i tillvaron. Universum delas in i tre områden, jord, atmosfär och himmel. Eldguden Agni är en viktig gud.
Den asketiska reformperioden 500- 400 f.v.t. till 200 f.v.t.
Under denna tid kom upanishaderna till. Det är skrifter med mycket filosofiska tankegångar om hur kosmos och universum fungerar. Kunskapen förmedlades från lärare till elev och upanishad betyder ”sitta ner nära”. Under denna nya period spalade fortfarande vedaskriterna en viktig roll men även den mänskliga erfarenheten man utvann genom meditation i kombination med förnuftet blev viktiga källor till kunskap.
Upaniṣadernas filosofi: Mellan 500-200 f.v.t. växte tanken fram att tillvaron kunde sammanföras i en princip, brahman (världsaltet, Gud). Allt levande har en länk till brahman. Människans innersta väsen, atman (själen) är en del av brahman och målet för människan är att atman ska uppgå i och förenas med brahman. Tyvärr är inte detta så lätt. Alla varelser är bundna i ett kretslopp där de föds, dör och uppstår. Kretsloppet kallas samsara. Genom de handlingar man utför i livet påverkar man sin karma. Karma är det som avgör om man föds till ett bättre eller sämre liv nästa gång. Goda gärningar leder till en god karma som skapar bättre förutsättningar i nästa liv.
Hinduismen i nutid
​
Globaliseringsprocesser och medier har i modern tid inom hinduismen skapat en trend mot större enhet där olikheter tonas ner. Men trots detta är finns det fortfarande en stor mångfald och den mångfalden ses som naturlig. Att det skett en trend mot större enhetlighet är inte så konstigt då hinduismen har haft enhetliga mönster i tid och rum. Genom ökade kontakter med olika riktningar har det för hinduer blivit lättare att se detta. Även mötet med andra religioner gör det lättare att se det som förenar hinduer.
Grundtankar
På sanskrit, det språk som många av hinduismens texter är skrivna på kallas filosofin bakom dessa trossystem det vill säga den eviga läran, det vill säga en lära utan början eller slut. Detta skiljer hinduismen från de linjära eller abrahamitiska religionerna där det finns en början, en historisk process och ett slut.

Det eviga kretsloppet
det eviga kretsloppet (samsara) Både människan, djur och kosmos befinner sig i ett evigt kretslopp. Allt föds om och om igen.

Karma
Det du gör i detta livet får konsekvenser för nästa liv. Om du återföds till ett bättre eller sämre liv, eller om du lyckas lämna kretsloppet och uppgå i brahman (världsaltet, Gud) beror på de gärningar de utför och den insikt du har om livet.
Gudar och gudsuppfattningar
Den gudomliga världen kallas brahman, och brahman kan manifestera sig i form av gudar och uppenbarelser. I det hinduiska trossystemet finns ett myller av gudar. Vissa är vanligast i vissa delar av Indien och och i vissa fall har byar sin speciella gud. Det är också vanligt att hinduer med olika yrken eller i olika skeden i livet väljer att dyrka en viss gud. Men mitt i detta myller finns ändå en enhet. I en indisk lärobok kan man läsa:

Många av oss har inte sinnen som kan lära känna den ENDA direkt, vi behöver hjälp. Vi behöver någon eller något som tar vår hand och leder oss mot ENHETEN. Det är här som myriaderna av hinduiska gudar kommer in i bilden. Men varje hindu hoppas på att en dag kunna undfly denna nödvändighet av att använda oss av bilder.

(Källa: Tro i tid och rum, Arne Löwgren, Bo Ahlberg, Lars Rydberg, Gleerups förlag, Arlöv 1994, s 19, översättning från engelska Hanna Hägerland)

Några av de hinduiska gudarna har en mer framträdande roll än andra. Det gäller särskilt tre:

  1. Brahma - han är den högsta gud som sätter igång världen och tidsåldrarna. Han är långt bort från människorna och ganska oåtkomlig och uppfattas inte som så personlig. Därför är det inte så många som dyrkar honom som sin huvudgud även om alla tror på honom. Det finns några tempel som är tillägnade honom, men inte så många.

  1. Vishnu - Vishnu är den gud som ser till att världen fungerar. Han uppenbarar sig på många olika sätt, det vill säga i många avatarer. Två berömda avatarer av Vishnu är Rama och Krishna.

  1. Shiva - Shiva är den gud som både skapar och förstör. Födelse och död hör ihop. Han ses bland annat som skyddsgud åt konstnärer och musiker. Shivas symbol är en penis. Han har en fru, Kali, vars symbol är en slida. Till Kali kan man vända sig i bön bland annat för att få barn. Tillsammans har de elefantsonen Ganesha som ses som den gud som beskyddar studenter och dem som lär sig.

Vilken gud en troende hindu dyrkar beror på var man bor, om man är man eller kvinna, vilken ålder man är i och vilken kast man tillhör.
Vägar till frälsning
  • Kärlekens väg och hängivenhetens väg - Om man väljer denna väg är kärleken till gudar, ofta en speciell gud, viktig. Det är också viktigt med medmänsklighet och kärlek till andra.

  • Gärningarnas eller handlingarnas väg - Här handlar det om att leva moraliskt rätt och att offra till gudar. Denna väg brukar man ofta komplettera med andra vägar.

  • Kunskapens eller meditationens väg - Här gäller det att få förståelse för hur själen (atman) och världsaltet (brahman) hänger ihop. Inte bara på ett intellektuellt plan utan det handlar om att nå en djupare insikt. En insikt som nås genom meditation och ett inre skådande. Vid meditationen används ett mantra, det är ett heligt ljud som antingen är namnet på en gud eller ljudet Aum som sägs vara det ord som satt världssjälen brahman i rörelse. Kunskapens väg är ofta svårare och kräver tid, övning och studier under ledning av en guru. Ofta är det gurun som ger sin lärjunge eller elev dess mantra.

  • Gudsdyrkans väg - Detta är den vanligaste och folkligaste vägen. Man ber och offrar till gudarna, det kan ske i hemmet eller i templet. Ofta ber man gudarna om hjälp om konkreta saker.
Kastsystemet

Det indiska kastsystemet är ett sätt att dela in hinduer i samhällsgrupper. Ursprunget och tendensen hittar vi redan under vedisk tid. Kasterna finns omnämnda i de vediska skrifterna och ses därför som naturliga och med gudomligt ursprung. De tre översta kasterna tillhör de indo-ariska folk som religionshistoriker anser ha invaderat Indusdalen och den lägsta kasten ska enligt historiker vara den del av befolkningen som bodde i området innan indo-arierna invaderade.

I Indien var det först någon gång mellan 300- och 500-talet e.v.t. som man på ett mer systematiskt sätt delat in människor i kaster eller samhällsgrupper. Man brukar tala om fyra kaster men det beror på hur man definierar kast. I praktiken delar hinduerna in sig i fem grupper.

  1. Traditionellt prästerna (brahaminer), men i denna kast finns också lärare, läkare och politiker. Prästerna hade kunskap om det andliga och religionens betydelse. De offrade och genomförde ritualer. De hymner och de religiösa texter som fanns kunde prästerna först utantill, men så småningom skrevs dessa ner.
  2. Traditionellt krigare (kshatriyas) men i denna kast finns idag militärer, poliser och administratörer.
  3. Traditionellt jordbrukare (vaishyas) men idag finns här även banktjänstemän och affärsmän.
  4. Traditionellt tjänare (sudras) idag servicefolk, byggarbetare och städare.
  5. De oberörbara (dalit) som anses religiöst orena. Det är inte ovanligt att de lever i slummen eller på gatan. De arbetar oftast med arbeten som ingen annan vill utföra. Till exempel sop- och avföringshantering.

Denna indelning är en grov indelning och det kan variera geografiskt och om man bor i en stad eller en by. Rikedom och kast hänger inte alltid ihop. I dagens Indien är det förbjudet att diskriminera någon på grund av kast. Vissa platser i statliga skolor och på universitet är reserverade för kastlösa. Myndigheterna har jobbat för att få bort den diskriminering som kasttillhörighet kan medföra, men man har bara lyckats delvis.

När det gäller äktenskap är det till exempel mycket ovanligt att man gifter sig utanför sin kast, och gör man det mot föräldrar och släktens vilja finns risken att man blir utesluten eller till och med riskerar att bli dödad.

På landsbygden betyder kasten också mycket. Barn från olika kaster kan till exempel inte alltid leka med vem som helst från en annan kast.
Människosyn inom hinduismen
​
Människan ingår i ett sammanhang. Hon är en biologik och social varelse med förmågan att tänka och känna. Hon kan utifrån sin individuella läggning välja former för att utöva sin hinduiska tro genom att välja vilken gud som passar henne och så vidare, ändå är hon bunden av sin kasttillhörighet, sin ålder, sitt kön, sin släkt och sin familj.

Många hinduer är vegetarianer då det inte går någon skarp gräns mellan människor och djur i den hinduiska tron. Man kan återfödas som djur i nästa liv och därför måste man visa djuren respekt. Trots allt detta är livet en illusion (maya). Livet förändras och tar sig olika former, människor, djur och gudar, allt är olika uppenbarelser av det allomfattande varat brahman och det är både människans och allt levandes strävan att få återförenas med brahman.
Heliga texter

Som nämnts tidigare finns det många böcker inom hinduismen som räknas som heliga. De flesta är skrivna på sanskrit men några även på andra lokala språk. Här är dock de några av de viktigaste:
  1. De fyra vedaböckerna - dessa skrevs troligen ner någongång på 1200-talet f.v.t. De innehåller offertexter och instruktioner om hur offer ska gå till och används av brahminer (präster) i templen. De innehåller också lovsånger till gudarna. Dessa böcker anses ha gudomligt ursprung.
  2. Upsanishaderna - dessa skrevs troligen ner någongång på 800-talet f.v.t. De innehåller många filosofiska tankar på hur människa och hennes atma (själen) ska nå befrielse från samsara (det eviga kretslopet) och kunna uppgå i brahman (det allomfattande varat, det oändliga eller Gud) och på så sätt slippa att återfödas. De beskriver också vad meditation innebär och hur man kan nå djupare kunskap genom meditation.
  3. Bhagavadgita - denna skrevs troligen ner någongång på 300-talet f.v.t. På svenska kallas denna bok Den högstes sång. Den handlar om en man som samtalar med guden Krishna om livets mening. Boken uttrycker sin kärlek till denna gud och är en väldigt populär och älskad bok för många troende hinduer.

Olika inriktningar betonar olika böcker som olika viktiga. Men dessa böcker är viktiga för de flesta hinduer. Vissa av dessa böcker anses ha gudomligt ursprung medan andra ses som skrivna direkt av människor.

På vissa ställen i de områden där hinduismen är huvudreligion kan inte alla läsa och skriva, så har det varit genom historien och så är det ibland än idag även om läskunnigheten ökat. Därför har det vanligaste varit att man lyssnat då brahminer (präster) eller andra läskunniga läst högt. Högläsning ur de heliga böckerna är fortfarande vanligt.Klicka här för att redigera.
Olika inriktningar idag

Vishnuismen
Vishnuismen är den vanligaste inriktningen bland hinduer. Någon har uppskattat att cirka 70% av hinduerna tillhör denna riktning. Tillhör man vishnuismen dyrkar man Vishnu eller någon av hans många avatarer (värdsliga uppenbarelser). Sammanlagt sägs Vishnu ha uppenbarat sig i nio olika avatarer för att hjälpa människor och djur. Rama och Krishna är de två mest uppmärksammade men han har också uppenbarat sig som fisk, skölpadda, vildsvin, lejonman, dvärg och Buddha. Vishnu ses som en form av frälsargestalt. Dyrkan av Vishnu är särskilt viktig för dem som följer kärlekens väg.

Shivaismen
Denna inriktning är den näst största och ca 28% av troende hinduer ansluter sig till denna riktning. Många asketer och religiösa där yogan spelar en stor roll tillhör denna riktning. Han har en maka, Parvati, samt sönerna Ganesha och Skanda. Till sin natur har han både manliga och kvinnliga egenskaper.
Många tillber Shiva i hemmet eller på egen hand.

Shaktismen
Inom shaktismen är den kvinnliga kraften i tillvaron viktig. Den största gudinnan är Devi men hon har många namn som Parvati, Durga eller Kali och ses som Shivas hustru. Till skillnad från de andra riktningarna har hon här en högsta auktoritet.
Att leva som hindu i vardagen

Vilken hinduisk riktning man tillhör avgör hur man praktiserar sin religion i vardagen. Många hinduer är vegetarianer och äter inte kött då man anser att det är fel att ta liv. Yoga och medvetet goda gärningar är också ett sätt att utöva sin religion i vardagen.

Puja
Puja (tillbedjan) är en rit som utförs i hemmen av individer och familjer och i tempel av professionella brahminer (präster). Ofta reciterar man verser ur vedaskrifterna eller ett mantra. Mantra är ett heligt ljud som antingen kan vara namnet på en gud eller ljudet Aum som anses vara det ord som satt världssjälen i rörelse. Mantra används också vid meditation.
​
Pujan är särskilt viktig för dem som håller sig till gärningens väg. En puja kan liknas vid en andakt som man håller hemma med familjen under olika tider på dagen. Morgon, middag och kväll är vanliga tider.
Man kan också göra den tillsammans med andra i templet och den kan utföras på egen hand. Ofta utförs det pujor i templen vid de stora högtiderna. ​
Tempelkulter

Det finns många tempel och de är tillägnade olika gudar. I templet leds ofta offer av präster (brahminer) och det finns möjlighet att gå i lära och praktisera sin religion tillsammans med andra. Olika tempel är tillägnade olika gudar.
Högtider under året

Inom hinduismen finns många högtider, både lokala och sådana som firas av alla hinduer. De vi tar upp här är de som är viktiga för de flesta hinduer.

Holi (mars/april)
Detta är en mycket gammal fest till Krishnas ära. Detta är en fest med mycket glädje, man målar sig själv och andra med röd färg då det röda står för lycka. Även fina kläder och blommor är viktiga inslag i festligheterna. Det är inte bara människor som klär upp och smyckar sig. Även kor, elefanter och andra djur pryds med blommor och fina tyger. Processioner hålls på gatorna där folk dansar och tanken på vilken kast man tillhör är inte viktigt denna dag.

Janmastami (augusti/september)
Även denna fest är tillägnad Krishna. Den firar hans ankomst som avatar(en gud som tar mänsklig gestalt) till jorden. Krishna-statyer som tvättats och smyckats ställs på flottar i sjöar och floder så alla kan se honom.

Divali (nyår)
Divali är den fest som avslutar det gamla året och börjar det nya, alltså hinduernas nyår. Det är en ljusfest där speciella lampor tänds i husen och där man har dörren på glänt för att gudinnan Lakshmi ska känna sig välkommen att besöka hemmet. Man ger varandra presenter och fyrar av raketer. Det förekommer också offer till gudinnan Lakshmi för att nästa års affärer ska gå bra.

Kumbah Mela
Detta är en högtid som bara hålls vart tolfte år. Enligt troende hinduer är detta världens största högtid. Senast den hölls var år 2013 och då samlade den cirka 100 miljoner människor. Den firas på ett ställe där tre floder flyter samman. Högtiden leds av heliga män som täckt sig med aska. I ceremonierna hålls rituella bad i floden Ganges för att människor ska kunna rena sig från sina synder.
Livets viktiga händelser (övergångsriter)

Födelse
Många hinduer håller en namngivningscermoni när barnet är 10-12 dagar gammalt. Ibland upprättar en astrolog ett horoskop för barnet. Utifrån detta horoskop kan man sedan planera viktiga händelser i barnets liv.

Bröllop
En av livets viktigaste händelser är att gifta sig. På det sättet uppfyller man sin dharma (livsplikt). Under äktenskapet ska man också utföra vissa plikter, man ska till exempel få barn, offra till gudarna och leva ett föredömligt liv som förälder eller make/maka.
I de länder där hinduismen dominerar är många äktenskap arrangerade även om sekularisering och nya tankegångar kring att gifta sig av kärlek även nått dit. När äktenskapet arrangeras är det både familjernas och släkternas angelägenhet. Ibland anlitar man också en astrolog. Även om diskriminering på grund av kast i ett land som Indien är förbjudet är det väldigt ovanligt att man gifter sig utanför sin kast. I traditionella hinduiska äktenskap är det kvinnans familj som betalar bröllopet. De betalar också en hemgift till mannens familj. Tanken är att det ska väga upp mannens plikt att sedan försörja sin fru och sina barn. Men detta gör det oftast svårt för fattiga familjer med många döttrar och i Indien har det varit ett problem att kvinnor gjort abort på grund av kön.
Döden
Eftersom hinduer tror på reinkarnation ser man inte livet som slutet utan som en början på ett nytt liv i ny form. Det är viktigt att ha familjen nära sig när man dör. Familjen har också möjlighet att överföra positiv karma till den döende för att förbättra chanserna till ett bättre nästaliv. De goda gärningar man gjort i livet ska ju helst höja ens ställning i nästa liv. 

Det är också vanligt att den döende får lite vatten från floden Ganges i sin mun, detta vattnet anses rena från synd. Ibland tillkallas en brahmin (präst) för att utföra cermonier för den döende. De anhöriga tvättar kroppen, klär den i vita kläder och lägger blommor vid den. Även rökelse används. 

Kroppen kremeras för att övergången för atman (själen) ska bli enklare till nästa liv eller att den i vissa fall ska kunna återförenas med brahman (världsaltet, Gud). Askan ska helst spridas i floden Ganges, men ibland sprider man även askan i andra vatten om man inte har den möjligheten. Familjens sorgeperiod varar i två veckor. Genom att de anhöriga utför extra goda gärningar kan det hjälpa den som dött att få en bättre tillvaro i nästa livsform.
Hinduismens betydelse för kulturen
​
I de länder där hinduismen är huvudreligion genomsyrar tron hela samhället. Man kan se dess närvaro i form av tempel och gudastatyer. Den genomsyrar både troendes och icke troendes sätt att tänka och förhålla sig till samhället.
Men även i andra delar av världen har hinduiska tankar fått fäste. Tron på reinkarnation (återfödelse) har ökat bland västerlänningar, yogapass är viktiga inslag på många sekulära träningsanläggningar och att måla mandala för att få en känsla av inre frid och en stunds avkoppling är även vanligt i Sverige.

​

Kon som heligt djur

Ganges

Hinduismens utbredning i världen

Licens under Wikimedia Commons.