Kristendomen

Kristendomen är världens största religion och har ca 2 miljarder anhängare. Den uppstod under första århundradet i Judeen (i nuvarande Israel och Palestina) och inom judendomen i Romarriket.
Kristendomens spreds först genom mission men har också spridits via kolonisation. Den finns idag över hela världen men är starkare representerad i vissa delar av världen.
Vem är kristen?

När man räknar antalet kristna i världen brukar man räkna de människor som bor i ett land där kristendomen varit en del av kulturen under en längre tid. Man brukar sedan räkna bort de medlemmar som andra religioner har registrerade i sina organisationer. På så sätt räknas majoriteten i Sverige som kristna.

Ett annat sätt att se på vem som är kristen är att räkna vilka som är döpta, tillhör ett samfund och har en kristen tro. Att tillhöra ett samfund och ha en egen kristen tro hänger inte alltid ihop.

Precis som inom judendom kan man definiera vem som är kristen på olika sätt. Statistiker som räknar på antalet kristna kan räkna på ett sätt, medan de som själva omfattar en kristen tro kanske skiljer på dem som tillhör ett samfund och dem som tror på den kristna trons innehåll. Här har vi två perspektiv: inifrån- och utifrånperspektiv. Sedan kan vissa troende kristna grupper ha svårt att erkänna andra kristna som sanna kristna.

Så svaret på vem som är kristen eller inte är inte enkelt. Samma problem gäller för alla religioner.

​

Länkar

Så började det

Jesus från Nasaret
​
Det som kom att bli den kristna religionen eller de kristna samfunden uppstod kring personen Jesus från Nasaret. Han var en judisk lärare och gjorde enligt den kristna tron under och botade sjuka. Han predikade om Guds rike, och fattiga, förtryckta och syndare fick tillhöra detta rike. Att han blev vän med syndare och gav dem syndernas förlåtelse var enligt Nya testamentet upprörande för vissa judar i hans samtid då bara Gud eller hans särskilda sändebud kunde förmedla syndernas förlåtelse. I början fick han dock många anhängare och många trodde att han var den Messias judarna väntade på. Vid denna tid väntade man på en befriare som skulle göra upp med den romerska kolonisationen, denne befriare kallade man Messias. Det var en mindre skara av anhängare som fortsatte att följa honom även efter det att det stod klart för dem att han inte hade världsligt politiska ambitioner.
Enligt den kristna tron blev Jesus också korsfäst och dödad, men efter tre dagar blev han levande igen och uppstod från sin grav. Inom den kristna tron anser man att Jesus är den Messias som judarna har väntat på. Kristus på grekiska är samma ord som det hebreiska Messias, som betyder “den smorde”.
Tron sprids
​
En del av Jesu anhängare fortsatte tro på Jesus som Messias. Det var judar och de samlades i Jerusalem. De tänkte sig inte alls att de skapat en helt ny religion. De levde som judar och följde den judiska trons traditioner och lagar. De första anhängarna började sprida budskapet om att Jesus var Messias till andra judar i andra delar av romarriket.
På vissa håll lyckades de och grupper av anhängare började att träffas och bildade församlingar. Det språk som budskapet oftast spreds på var grekiska då det var det allmänna språket inom romarriket precis som engelskan är ett internationellt gångbart språk idag. Eftersom Messias på grekiska heter Kristus så talade man snart om Jesus Kristus. När sammanställningar av Jesu verksamhet skrevs ner i fyra skrifter, de fyra evangelierna, gjordes detta på grekiska. På grund av detta började dessa kristustroende judar att kallas för kristna. Det vill säga, anhängare till Kristus.
I Apostlagärningarna, som är en berättelse om tiden efter Jesu verksamhet, berättas det om hur budskapet även började spridas till icke-judar. Genom att inkludera icke-judar bildades så småningom en ny religion även om det från början inte var tänkt så. Till en början diskuterades det om de som inte var judar, det vill säga hedningar, skulle behöva följa den judiska lagen eller inte. Det rådde olika åsikter om det och den grupp som inte tyckte detta segrade. Till sist sågs kristna inte längre som judar utan de började kallas kristna.

I början av 300-talet var ca 15 % kristna i romarriket. I början förföljdes många för sin tro. Den romerska kejsaren krävde nämligen att han skulle tillbes som en gud. Det var oacceptabelt för de kristna.

År 380 blev kristendomen statsreligion i det romerska riket. De kristna behövde nu inte längre samlas i hemlighet och många stora kyrkor började att byggas. Biskopen i Rom blev med tiden kyrkans ledare och kallades för påve.

På grund av en konflikt delades det romerska riket år 395 i det Västromerska och det Östromerska riket. På 1000-talet delades kyrkan i romersk-katolska kyrkan i väst och ortodoxa kyrkan i öst. En anledning var att de ortodoxa inte ville erkänna påven som ledare för alla kristna.

Missionen blev tidigt en drivande kraft inom den nya rörelsen.

Grundtankar

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
Joh  3:16
​
Inom de kristna kyrkorna finns flera gemensamma nämnare. Man tror på att Gud har skapat världen och människan. Bibelcitatet ovan brukar i vissa sammanhang kallas för lilla Bibeln. Gud älskar människorna och de som tror på hans son skall bli räddade från den eviga döden. Bibeln, treenigheten, trosbekännelser, dopet, nattvarden, nåden och frälsningen är viktiga begrepp i alla kristna samfund.

Synen på Gud

​Treenigheten
Kristen tro har en monoteistisk gudssyn. Man tror på en Gud. Men denne Gud är tre personer i en. Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den helige Ande. Det är tre självständiga personer men av ett och samma väsen eller natur och därmed är Gud en. Judiska och muslimska teologer har därför ibland kritiserat kristendomens treenighetslära och menat att kristendomen inte är monoteistisk.
Frälsningen

​Frälsning är ett centralt begrepp i kristen tro. Frälsningen får man genom att tro på Jesus Kristus. Frälsning är samma sak som räddning, det vill säga att man räddas från ondskan i denna världen och vill leva ett rätt, kärleksfullt och fullkomligt liv med Gud i centrum. Jesu död och uppståndelse är själva förutsättningen för frälsningen. Livet här och nu fortsätter efter döden i en ny form.
Dopet

​Inom krisendomen finns både barndop och troendedop. De ortodoxa kyrkorna, katolska kyrkan, de reformerta (däribland anglikanska kyrkan) och de lutherska samfunden har barndop. Det är bara om man av någon anledning inte är barndöpt som man kan bli döpt i vuxen ålder.

Dopet ses som grunden för hela det kristna livet. Genom att döpa ett barn befrias det från synd enligt de som tillämpar troendedop. Genom dopet tas man upp som en medlem av den kristna kyrkan.

Ordet dop kommer från grekiskans baptizein och betyder doppa eller sänka ner. Precis som Jesus dog och uppstod dör man från det gamla livet i synd och uppstår till ett nytt kristet liv. Inom kristen tro tror man på arvssynden. (det gör man inte inom judendom och islam och vissa undantag finns inom kristendomen). Genom dopet blir man befriad från den. I de samfund som man tillämpar barndop tror man också att dopet gör att man tar emot den heliga Anden i samband med dopet.

I Romarbrevet i Nya testamentet står det:

Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död?  Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.

Rom 6:3-5

Dessa kristna samfund kopplar också ihop händelser i Gamla testamentet med dopet. I skapelseberättelsen svävade Guds Ande över vattnet, Noa och hans familj räddades från syndafloden genom arken (en stor båt) och israeliterna räddades undan Faraos armé genom att kunna gå igenom Röda havet. Vattnet symboliserar både livet och döden från det gamla livet. På det sättet är det en symbol för Jesu död och uppståndelse.

Katolska Kyrkans Katekes skriver om dopet: “De döpta har “iklätt sig Kristus” (Gal 3:27). Genom den helige Ande är dopet ett bad som renar, helgar och rättfärdiggör”.

Troendedop
Inom vissa samfund som till exempel baptistsamfunden och pingströrelsen tillämpar man troendedop. Man menar att det måste finnas en aktiv tro och ett medvetet ställningstagande av individen som ska döpas. Den kristne ska vara så gammal  att denne själv kan ta ett eget beslut att man vill vara kristen och därmed låta döpa sig som ett tecken på det beslutet. Dopet ses som en offentlig bekännelse inför församlingen samt att man bestämmer sig för att följa i Jesu fotspår. Jesus själv döpte sig i vuxen ålder av Johannes Döparen. Tron och bekännelsen betonas mycket starkt.
Ett nyfött barn kan inte be om att bli döpt eller själv ta ställning vilket gör att man inte räknar detta som ett riktigt dop. Är man barndöpt behöver man därför troendedöpa sig då det barndopet inte räknas om man går med i dessa samfund.

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.
Rom 10:9-10
Nattvarden

​Nattvarden är inom den kristna tron en rituell måltid med bröd och vin. Den har koppling till den sista måltid Jesus hade tillsammans med sina lärjungar under den judiska påskveckan. Där bröt Jesus bröd och vin och i samband med detta kan man läsa följande i Matt 26: 26-28:

Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Katolska kyrkans och de ortodoxa kyrkornas syn på nattvarden
Nattvarden som inom katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna kallas eukaristi är en höjdpunkt i det kristna livet och en källa till kraft. Nattvarden är ett tecken på gemenskapen med Gud och de kristnas enhet. Inom dessa samfund ser man det som att brödet och vinet som används i nattvarden förvandlas till Kristi kropp och blod.  Katoliker och ortodoxa ser det som att Kristi offer för levande och döda blir närvarande. Nattvardsvinet och brödet måste sparas eller förtäras. När det väl är förvandlat är det de.

Luthersk nattvardssyn
Nattvardens bröd och vin ger tillsammans med mässans ord del av Kristi lidande, korsfästelse, död och uppståndelse. I den lutherska nattvarden ser man inte att brödet och vinet förvandlas på samma sätt som i Katolska Kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, men det är ändå mer än bara en symbol. Man kan se det som att det är mottagandet av brödet och vinet i tron som utgör nattvardens mysterium. Efter en  luthersk gudstjänst kan man mycket väl hälla ut vinet som blivit över, medan i de förstnämda samfunden är det helt otänkbart. Men inom de lutherska samfunden finns det de präster som står den katolska och ortodoxa synen närmre och andra som står en mer symbolisk nattvardssyn närmre.

Symbolisk nattvardssyn
Inom de reformerta samfunden och inom de samfund som tillämpar troendedop har man en symbolisk nattvardssyn. Nattvarden knyts inom de samfund som tror på troendedop till dopet och så fort man döpts får man ta emot nattvarden. Men man har ingen enhetlig syn på vem som får ta nattvarden utan det varierar mellan församlingar. I vissa församlingar idag får man ta emot nattvarden oavsett om man är döpt eller inte då man tänker att Kristus ska vara tillgänglig för alla som vill. Men så har det inte alltid varit. Tidigare skulle man döpa sig först.

​Till skillnad från de Ortodoxa samfunden, Katolska kyrkan och till viss del även lutherska samfund tror man inte på att brödet och vinet förvandlas till Jesu kropp och blod. Istället tror man att man blir delaktig av Kristus genom tron och dopet i den heliga Anden. Men genom nattvarden verkar Guds Ande i den troende. Synen på nattvarden är symbolisk även om den helige Anden verkar genom symbolen. Genom nattvarden minns de troende vad Jesus gjort för dem och de bekänner Kristi försoningsdöd och uppståndelse.
Kvinnor och män

Det finns inget enkelt sätt att beskriva män och kvinnors roller inom kristendomen. Precis som inom alla de andra stora religionerna har männen haft en framträdande plats. I vissa kristna sammanhang betonas mäns och kvinnors olika rolller starkt, i andra sammanhang betonas att kvinnor och män kan utföra samma uppgifter. I de största samfunden, katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, blir bara män präster. Men även inom dessa sammanhang pågår debatter och många opponerar sig mot detta. Inom lutherska samfund varierar synen kraftigt, likaså i reformerta och andra samfund. I Svenska kyrkan har kvinnor kunnat bli präster sedan 1958.

Även synen på hur man skall leva inom äktenskapet och vilka som kan ingå det varierar. I olika delar av Bibeln finns olika betoningar på mäns och kvinnors uppgifter och roller, i andra delar betonas det att alla är lika inför Gud. Det finns också skillnader mellan kristna kulturer i världen, ofta är kristendomen påverkad av den kultur den verkar inom även om den också påverkar kulturen. Här finns alltså en växelverkan.  
Den yttersta tiden

Om vår värld enligt den kristna tron börjar med skapelsen slutar den med den yttersta tiden och Guds slutgiltiga seger över ondskan. Den yttersta tiden och de tecken som föregår den beskrivs tydligast och mest omfattande i symbolisk form i Uppenbarelseboken i Nya testamentet, men det finns även skildringar av den yttersta tiden i andra delar av Bibeln. Efter att Gud har besegrat det onda följer Guds dom och sedan en ny värld.

Nya testamentet ser det som att den yttersta tiden har börjat i och med att Jesus kommit till jorden. I sin undervisning förkunnar Jesus att  "Guds rike är nära" (Mark 1:15). Genom Jesu ankomst till jorden börjar Gud ingripa på ett ännu tydligare sätt i världens historia. Allt det som händer efter att Jesus uppstått från döden är en del av den yttersta tiden.

Döden

Inom kristendomen är döden inte slutet. Livet fortsätter efter döden i en annan form. Tanken är att man efter döden skall leva ett mer fullkomligt liv tillsammans med Gud.

Kristendomens texter

Gamla testamentet

Kristna och judar delar 39 skrifter i Gamla testamentet.  Katolska Kyrkan, de ortodoxa samfunden och ytterligare en del kristna har ytterligare sju böcker, det vill säga de som kallas deuterokanoniska. Den hebreiska Bibeln ett försök till en neutral beteckning för de 39 gemensamma böckerna, men en del delar är även skrivna på arameiska och Daniels bok är mer omfattande i den grekiska versionen som kallas Septuaginta. För den skriftsamling som kristna kallar Gamla testamentet och judar för Tanak. Läs kapitlet om detta om du behöver repetera.

Här!
Nya testamentet

Nya testamentet finns bara inom kristendomen och består av 27 böcker. I  de fyra evangelierna beskrivs Jesu verksamhet från olika perspektiv. Matteus, Markus och Lukas har en liknande struktur och Johannes evangelium skiljer sig lite från dessa. Matteus-, Lukas- och Markusevangeliet  är beroende av varandra när det gäller källmaterial och kallas för de synoptiska evangelierna (synoptisk betyder samsyn). Vad gäller Johannesevengeliet råder det delade meningar om förhållandet till synoptikerna.

Apostlagärningarna är skrivet av samma författare som har skrivit Lukasevangeliet, där skildras den första kristna tiden efter Jesu död och uppståndelse och den tidiga kristna kyrkan.

I Nya testamentet finns många brev som tolkar och det kristna budskapet. Dessa brev är situationsbundna och ingår i en korrespondens med vissa specifika församlingar som brottades med olika typer av frågor. Paulus var den viktigaste brevskrivaren.

Uppenbarelseboken skiljer sig från de övriga skrifterna i Nya testamentet då den boken handlar om den yttersta tiden. Budskapet framställs i form av uppenbarelser och i  symbolisk form.

Judar och kristna tolkar den hebreiska Bibeln på olika sätt. Nya testamentet ger en tolkning av förbundet och frälsningshistorien och förbundet med Abraham och Mose som beskrivs i den hebreiska Bibeln på sitt eget sätt. Det utgår från att Jesus är den Messias som judarna väntat på. Det gör inte judar. Det var som nämnts tidigare detta som gjorde att kristen tro kom att bli en annan religion än den judiska.

I de synoptiska evangelierna framställs inte Jesus på ett tydligt och uttalat sätt som Gud eller Guds son, det gör han däremot i Johannesevangeliet. Men antydan finns där och synen på vem Jesus var och är för de kristna utvecklas senare i de andra skrifterna i Nya testamentet och tolkningen och diskussionerna fortsatte sedan i kyrkan och resulterade till exempel i trosbekännelser.

Den kristna traditionen

Tolkningen och formandet av vad den kristna tron innehåller och betyder har varit ett arbete som pågått sedan Jesu tid. Nya testamentet är en tolkning och sammanställning av Jesu budskap och de kristna trosbekännelserna har kommit till då vissa tveksamheter kring lärofrågor uppstod. De diskussioner som pågick kring tiden då trosbekännelserna formulerades rörde frågan vem Jesus var. Den apostoliska trosbekännelsen berör detta och den nicenska trosbekännelsen förtydligar detta ytterligare då diskussionerna kring Jesu person fortsatte. Främst gällde det frågan om vem Jesus var och synen på treenigheten. Teologiska diskussioner pågår fortfarande i samfund världen över och det är när åsikter gått isär för mycket som nya samfund bildats.

Till vänster är en målning som föreställer konciliet (kyrkomötet) i Nicea år 325 e.v.t. Vid detta koncilium formulerades den nicenska trosbekännelsen.
"THE FIRST COUNCIL OF NICEA" by Originally uploaded by Coemgenus on en.wikipedia.. Licensed under Public Domain via Commons.
DEN APOSTOLISKA TROSBEKÄNNELSEN
Vi tro på Gud Fader allsmäktig
Himmelens och jordens skapare
Vi tro ock på Jesus Kristus
Hans enfödde son, vår herre,
Vilken är avlad av den helige ande,
Född av jungfrun Maria,
Pinad under Pontius Pilatus,
Korsfäst, död och begraven,
Nederstigen till dödsriket,
På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
Uppstigen till himmelen,
Sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tro ock på den helige Ande,
En helig allmännelig kyrka,
De heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndele och ett evigt liv.

DEN NICENSKA TROSBEKÄNNELSEN
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig fader,
Skapare av himmel och jord,
Av allt vad synligt och osynligt är;
Och på en enda Herre,
Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
Född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
Född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
På honom genom vilken allting är skapat;
Som för oss människor och för vår salighets skull
Har stigit ner från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria
och blivit människa;
Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
Lidit och blivit begraven;
Som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna,
Och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida:
därifrån igenkommande till att döma levande och döda,
på vilkens rike det icke skall vara någon ände;
0ch på den helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras,
Och som har talat genom profeterna;
Och på en helig allännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv. Amen.

Olika kristna inriktningar 

CC BY-SA 3.0
Katolska kyrkan

Katolska kyrkan är den största kyrkan och har ca 1,2 miljarder anhängare. Katolska kyrkan är centralstyrd med påven som ledare. Han styr i lärofrågor tillsammans med alla de katolska biskoparna och kurian står för en mer praktisk ledning av arbetet.

Katolska kyrkan har sju sakrament, det vill säga heliga handlingar som har sitt ursprung hos Jesus själv: dopet, nattvarden, bikten, konfirmationen, äktenskapet, prästvigningen och de sjukas smörjelse.

Katolska kyrkan leds från Vatikanstaten. På bilden till vänster syns Petruskyrkan som ligger i Vatikanstaten som är belägen i Rom.
De ortodoxa kyrkorna

De ortodoxa kyrkorna är de näst största inriktningarna inom kristendomen. Den har ca 170 miljoner anhängare. De ortodoxa kyrkorna leds inte av en enda ledare utan av flera. Ofta är kyrkorna nationella, till exempel den rysk-ortodoxa som leds av en patriark och den grekisk-ortodoxa. Istället för sju sakrament talar man om sju mysterier och dessa är desamma som katolska kyrkans sakrament.

I ortodoxa kyrkor finns en vägg med ikoner som kallas ikonostas. Till utrymmet bakom ikonostasen har bara präster tillträde. Det påminner om templet i Jerusalem och det rum dit bara översteprästen hade tillträde.
​
Protestantiska samfund

De protestantiska samfunden har ca 800 000 anhängare. Dessa samfund uppstod genom en splittring med katolska kyrkan på 1500-talet. Det var den tyska munken och professorn i teologi Martin Luther som protesterade mot vissa saker han tyckte var fel i den katolska kyrkan. Han hade inte för avsikt att starta nytt samfund utan ville starta en diskussion kring det han tyckte var fel. Hans åsikter skilde sig för mycket från den traditionella katolska läran och därför blev han bannlyst, det vill säga utesluten ur katolska kyrkan och därmed hade ett nytt samfund uppstått, det lutherska. Många furstar i Tyskland som då bestod av olika provinser såg en politik chans att göra sig fria och självständiga och införde den lutherska tron i sina furstendömen. För Luther själv handlade det aldrig om politik utan om lärofrågor. Luther distanserade sig från katolska kyrkans syn på att Bibeln och traditionen tillsammans ligger till grund för den kristna tron och menade att endast Bibeln skulle ligga till grund för tron. Dessutom skulle Bibeln översättas till folkspråken så att även vanliga troende själva skulle kunna ta del av Bibelns innehåll.

Med hjälp av boktryckarkonsten som uppfunnits under 1500-talet kunde hans lära spridas till många ställen.

I Schweiz protesterade fransmannen Calvin en tid efter Luther på ett liknande sätt. Calvin hade en lite annan betoning på sin bibeltolkning. Luther menade att vissa delar av Bibeln var mer centrala än andra och Calvin hade ett mer bokstavsbetonat sätt att läsa Bibeln på. Ur den calvinska traditionen har senare samfund som baptisterna och pingströrelsen utvecklats.

Ett tredje protestantiskt samfund är den anglikanska kyrkan som uppstod i England. Även där bröt man med påven, men man kom att behålla fler katolska traditioner men även integrera en hel del protestantiska tankar.
Inom protestantiska samfund har man två sakrament: dopet och nattvarden.

Svenska kyrkan
​förklarar sin tro:

Att leva som kristen i vardagen

I de flesta församlingar firas mässa och gudstjänster varje söndag, ibland flera gånger. Ett undantag är sjundedagsadventisterna som firar på lördagar.

En viktig del av det kristna livet är nattvarden. Den har sin grund i skärtorsdagens måltid och Jesu död och uppståndelse. Synen på nattvarden skiljer sig mellan olika samfund. Se ovan.

Gudstjänsten eller mässan är viktiga saker, men att leva som kristen i vardagen är lika viktigt för många troende. Genom bön, goda gärningar, bibelläsning och läsning av annan andlig litteratur kan kristna utöva sin tro både individuellt och i gemenskap.

​

Högtider under året

Inom kristendomen finns många högtider. Här ska vi ta upp några. Man brukar tala om kyrkoåret. Det är de högtider som brukar firas inom ett år. De viktigaste är påsk och jul. Kyrkoåret börjar Första söndagen i Advent inom den västliga traditionen, det kan inom den kristna traditionen ses som en nyårsdag.
Advent

Advent är en tid av förberedelse inför julen. Den pågår under fyra veckor och avslutas med jul. Första söndagen i advent inleder kyrkoåret. Ordet advent är latin och betyder ankomst. Advent är en förberedelsetid inför julen och Jesu ankomst. ​
Jul

Julen firas som en påminnelse om att Jesus föddes som människa. Att Gud blivit människa och levt ett liv på samma villkor som människor är en av kristendomens viktigaste tankar. Jul firas av majoriteten av kristna i december, men vissa samfund firar jul i januari.

Fastan

Fastan är en del av den kristna traditionen. Under denna tid är tanken att man skall fundera över livet och hur vi lever våra liv. Under fastan kan den troende i de flesta samfund välja att avstå från något som annars känns viktigt. Det kan vara att äta kött, användning av alkohol eller tobak, men också TV eller sociala medier. Under denna tid får man en möjlighet att fundera över livets viktiga saker. Många kyrkor gör också insamlingar av pengar som andra människor som behöver dem bättre.

Inom de ortodoxa kyrkorna är fastan mer strikt reglerad än inom övriga samfund.

Stilla veckan

Denna vecka firas sista veckan i fastan och veckan innan påsk.

Skärtorsdagen
Under skärtorsdagen åt Jesus och hans lärjungar den judiska påskmåltiden som minne av uttåget ur Egypten. Jesus tog enligt Nya testamentet bröd och vin och delade med sina lärjungar. Detta ses som början till nattvarden som efter Jesu död och uppståndelse kom att bli det sakrament där kristna får ta emot Jesu kropp och blod och genom det får ta del av både hans död som är en försoning för världens synder men också början till ett nytt liv fritt från synd.

Långfredagen
Långfredagen är den dag då Jesus hängde på korset. Det är en dag som de kristna brukar minnas hans död och att han offrade sig själv för mänskligheten.

Påsk

Påsk firas som minne av att Jesus uppstod. Det är kyrkoårets viktigaste dag. Jesus besegrade döden och genom att han gjorde det har alla människor möjlighet att uppstå till ett evigt liv tillsammans med Gud. Inom kristendomen är korset inte en slutsymbol för döden utan en påminnelse om ett nytt liv.

Kristi himmelsfärd

Kristi himmelsfärd firas 40 dagar efter påsk. I den kristna traditionen var det vid detta tillfälle som Jesus efter sin uppståndelse från de döda lämnade jorden och försvann upp till himmelen inför 11 av sina lärjungar, de som också blev apostlar och hans speciella sändebud.

Pingst

Denna högtid firas 50 dagar efter påsk och det var då den helige Ande kom till apostlarna i Jerusalen (Apg 2:1–13, 37–39). I samband med pingsten började lärjungarna tala tungotal som ett tecken på att de uppfyllts av Helig Ande. Enligt Nya testamentet döptes nästan 3 000 människor den dagen och fick ta emot förlåtelse för sina synder. Enligt den kristna traditionen började den kristna kyrkan att sprida sig denna dag. Pingstdagen infaller 10 dagar efter Kristi himmelsfärd.
​
Alla helgons dag

Som namnet antyder är Alla helgons dag ett sätt att minnas alla de kristna förbilder som på olika sätt har kämpat för den kristna tron och det goda i livet.

Alla själars dag

Dagen efter Alla helgons dag kommer Alla själars dag. Det är en dag att minnas alla de döda antingen de varit förbilder eller inte. Det är en dag för de kristna att minnas sina anhöriga som dött. Det är också en dag att fundera över sin egen död och hur den kristne ska förhålla sig till den. Ofta tänder man ljus på gravar natten mellan Alla helgons dag och Alla själars dag. Det är ett sätt att hedra de döda men också ett sätt att för kristna ta hand om den sorg och saknad man själv känner inför de man älskat och förlorat. Det är också en påminnelse om att livet inte slutar med döden utan att det finns ett hopp om att återses i livet efter det jordiska livet. ​

Livets viktiga händelser

Inom alla kulturer finns något vi kallas för övergångsriter. De visar livets förändring under olika tider i livet. Här är några som är särskilt viktiga inom kristendomen:
Bild
Dopet
​
Dopet är en viktig ingång för den kristne i församlingslivet och som medlem av den kristna kyrkan eller Kristi kropp. För en mer utförlig beskrivning av dopet, se ovan.
Bild
Konfirmationen
​
Tiden för konfirmationen och dess betydelse skiljer sig mellan kristna samfund. I ortodoxa kyrkor döpa och konfirmeras man samtidigt. Konfirmation betyder bekräftelse och är en bekräftelse på att man tagit emot dopet och den heliga Andens gåva. I katolska kyrkan och i många andra samfund är det vanligt att man konfirmerar sig under tonåren. Själva konfirmationen sker efter en period av undervisning. Tanken är att man då i medveten ålder ska kunna säga ja till det dop som man tagit emot som barn.

I vissa samfund som tillämpar troendedop kan man ändå i tonåren ha en undervisningsperiod i sin kristna tro. Men detta ses inte på samma teologiska sätt som inom de samfund som tillämpar barndop. ​
"Konfirmation Ystad-2011" av Foto: Jonn Leffmann. Licensierad under CC BY 3.0 via Wikimedia Commons.
Bild
Giftermål

Äktenskapet i den kristna tron är tänkt som ett förbund som ska vara hela livet. Barn inom ett äktenskap är viktigt men äktenskapet är också tänkt som en hjälp och stöd för de personer som är gifta. Majoriteten av de kristna kyrkorna ser äktenskapet som något som bara kan ingås av en man och en kvinna. I andra kristna samfund accepterar man idag samkönade äktenskap. Men inget av de traditionella kristna samfunden accepterar månggifte. Inom katolska kyrkan kan man bara ingå ett kyrkligt äktenskap och kan därför inte skilja sig och gifta om sig, det kan man inom andra kristna samfund.
​

Kristendomens betydelse för kulturen

Kristendomen har satt sin prägel på många kulturer världen över. Starkast ställning har kristendomen i den västerländska kulturen (till detta kan man också räkna de ortodoxa länderna). I Etiopien och delar av Mellanöstern har det också funnits kristendom under många hundra år och detta har satt sin prägel på kulturerna där.

Jesu liv och andra betydelsefulla kristna har skildrats inom konst och litteratur. I mycket av den västerländska kulturen finns anspelningar på bibelberättelser och andra kristna berättelser.

Inom kristendomen har klostren varit viktiga för att sprida kultur och bildning. Både vad gälller litteratur, medicin, odling, filosofi, arkitektur konst och musik.

Idag har inte klostren samma starka ställning som innan. Men kristna trosföreställningar lever ändå kvar i kulturen och kan avspegla sig i modern musik, film, litteratur och medier. Men i dagens Europa kommer också allt fler influenser från andra delar av världen där andra religioner och synstätt präglat kulturen. Globaliseringen, Internet och att folk reser mer gör att kulturer blandas allt mer.
​
Exempel på kristen konst

Till höger ser du ett konstverk av konstnären Michelangelo (1475-1564). Detta är ett konstverk som föreställer den yttersta domen och finns i Sixtinska kapellet i Rom. I mitten ser vi Kristus som domare och omkring honom finns  människor, änglar och demoner. På bilden pågår en kamp om människors själar. Konstverket har flera tolkningar. Det kan tolkas som att dessa själar blivit fördömda eller räddade.

Kristus framställs som domaren som vill rädda mänskligheten, vilket är en vanlig bild bland många kristna.
CreativeCommons